Minnerna från Atlanten

Ligia har delat med sig av sina upplevelser på Atlanten. Följ länken och njut.

Ligias atlanten blogg

Framme på Lanzarote

Onsdagen den 28 september anlände Willrose till Marina Rubicon på Lanzarote. Lasse avseglade från Las Palmas vid lunchtid på tisdag. Vädret var lugnt till att börja med och han kunde segla rakt på målet. Efter halva vägen vred vinden emot och ökade, så det blev kryss och farten på målet gick ner till 3 knop.

Ensam med havet

Nu ligger Willrose tryggt förtöjd i den mysiga marinan. I januari kommer vi att bryggsegla här.

Marina Rubicon

Framme i Las Palmas

På kvällen den 28 juli anländer Willrose till marinan i Las Palmas, Gran Canaria.




Puerto de la Luz i Las Palmas



Marina i Las Palmas

Horta till Las Palmas

Så torsdagen den 21 juli avgick vi från Horta för som vi trodde en smörsegling med slör och fint väder hela tiden. Tyvärr blev det vind ganska mycket på näsan och en hel del regnskurar. Ett tag var bästa kurs 150 sjömil väst om La Palma.

Som tur var, med ungefär tre dygn kvar, backade vinden till nord och vi kom fram till Las Palmas som tänkt torsdagen den 28:e juli. Distansen på denna etapp blev 896 sjömil.

Vidare mot Las Palmas

Idag torsdagen den 21 juli lämnar vi Horta och sätter kurs mot Las Palmas på Gran Canaria. Vi har framför oss en resa på 915 nautiska mil. Det azoriska högtrycket styr vädret så vi räknar med förliga vindar.

Vattenstänk



Två rev i storen



Äntligen Horta

Sent i torsdags eftermiddag kom vi fram till Horta. Både besättningen och Willrose mår bara bra men det var ändå skönt att få känna fast land under fötterna. Vår överfart tog drygt 16 dygn. Vi hade dimma, medvind, kuling, fullständigt bleke och motvind på slutet. En stor del av resan gick vi därför för maskin.

De första dagarna vilade vi bara och umgicks med Milo Dahlmann som kom dit ett par veckor tidigare.

I lördags åkte gasten Ligia hem och Klara och Lars påbörjade matinköp och andra förberedelser inför nästa etappen av sin segling som ska gå till Las Palmas via Porto Santo.

Vid bryggan i Horta

Marina i Horta Azorerna

Väggmålning

Nefertiti och Willrose

På Atlanten

18 juni for vi till Newburyport några mil norr om Boston, där båten låg i floden Merrimac.

Vi seglade ut därifrån den 28:e juni med sikte på Horta på Azorerna ungefär 2000 sjömil bort. Det tog oss ett par dagar att komma ut ur Maine-bukten och under den tiden var det en hel del dimma. Då vi kände att golfströmmen är något av en ovädersmagnet beslöt vi att korsa den nästan vinkelrätt. Vi fick ändå en kraftig medström ett tag och loggade ett dygn cirka 170 sjömil. Det normala för oss är 120-130 sjömil. Vi hade via satelit-telefon kontakt med Jonas som gav oss väderrapporter. Vi fick också ner väderfaxar ibland. Vi fick en kallfront över oss en dag med hårda vindar och en del åska. Ett par timmar när det var som värst bara länsade vi med vinden.

Ungefär halvvägs rapporterade Jonas om ett lågtryck som höll på och bildas och senare skulle komma på oss enligt prognoserna. För att slippa det ändrade vi kurs från ostlig till sydostlig. På det sättet slapp vi detta eventuella oväder.

Mot slutet av resan seglade vi in i det Azoriska högtrycket och fick mestadels labra vindar ibland med och ibland emot.

Så slutligen efter 17 dygn, torsdagen den 14 juli nådde vi Horta. Den loggade distansen blev 2052 sjömil.

Under denna del av seglingen hade vi en gast med, en väninna till Klara. Hon flög till Sverige därifrån och vi förberedde för nästa etapp till Las Palmas ungefär 900 sjömil bort.