Marina Rubicon

Vi kom till Lanzarote från Las Palmas via en hamn på Fuertaventura ( Gran Tarajal ) i början på oktober. Det var två lugna seglingar mest för motor. 

Utflykt på Fuerteventura

Marina i Gran Tarajal Fuerteventura

 Man är tvungen att lämna Las Palmas siste september pga något som kallas ARC:en. Då samlas det drygt 200 båtar, som med gemensam start i Las Palmas sedan seglar över till Santa Lucia i Karibien. Den skulle startat den 25 november men just då var det hårt väder i hela området så starten sköts upp 2 dygn.

Under denna höst har det varit knepigt väder beroende på att det tidvis har legat ett lågtryck vid Azorerna istället för ett högtryck. Så vi har haft en hel del sydvindar vilket det i princip inte ska vara här.

Marina Rubicon

Men hamnen är bra så vi ligger tryggt. Dock ibland kan det bli mycket sug så båten far liksom runt. För att förhindra ryckningar har vi därför gummistroppar i förtöjningslinorna. Bryggorna i den här delen av världen är alltid flytbryggor som automatiskt följer med tidvattnet, som här är som mest uppemot 2,5 meter. 
Marinan är mycket bra med god service och vänligt bemötande. På kontoret är det en danska som är chef och talar alldeles utmärkt svenska. I hamnen är det endast vi och en mindre katamaran som för svensk flagg bland långliggarna, förutom en finskflaggad båt med en 81-åring ombord vid namn Allan. Han har jobbat på varven i Göteborg från nånstans 50-talet tills dom lades ner. Han talar därför utmärkt svenska.

Vi låg ju här också from januari tom mars. Under den perioden ordnade marinan ett 80-års kalas för denne Allan på ett ställe som kallas ONE BAR. Det var då vi lärde känna honom. För övrigt så träffas de seglare, som vill, torsdagskvällar på One Bar och tar en drink och ”ljuger för varandra”.

På vår brygga är det mest engelsmän som bor ombord. Vi har också en norsk granne men han är just nu i Oslo. Tror han kommer vid Lucia. Det finns också en båt med ett äldre schweiziskt par, han 83 och hon 81. Överhuvudtaget är stämningen här väldigt trevlig. Alla är vänliga och hjälpsamma.

En vanlig dag för oss ser ut ungefär så här. Jag går cirka halv nio och köper bröd. Vid tio tiden är frukost och morgonbestyren över och jag gör nåt jobb på båten en till två timmar och Klara skriver på boken.

Sen är det lunch och efter det lite siesta. På eftermiddagen går vi ofta en promenad eller simmar i marinans pool och tar en fika ibland ute ibland ombord. Lite senare är det städ o disk å sånt. 
 

Lasse lagar middag

Middag äter vi framemot åtta-tiden. Efter det går vi ibland iland till nån bar med musik. Sen är det läggdags.

Inköpen tar ju också en del tid då matbutikerna ligger en bit härifrån. Vi hyr bil någon gång per månad för att storhandla speciellt tunga varor. Vi åker då till huvudstaden , Arrecife, och handlar mest på Lidl och Ikea food. Det är 35 kilometer dit, så det tar inte allt för lång tid.

Vi har nu bott ombord på vår båt sedan mitten av september. Just i dag är det en mycket vacker och lagom varm dag. I alla fall om man inte ska jobba hårt fysiskt. Nu sedan några dagar har jag jobbat med att sätta dit nya skruv och pluggar i teakdäcket och Klara skriver på en bok men just nu är hon lite förkyld.

Och nu är vi alltså på båten sedan snart tre månader.

Vi flyger till Sverige 23 december och firar jul och nyår med barn och barnbarn.

Las Palmas brygga R

Brygga R Las Palmas

Vi ligger på en brygga full med fransmän. Där förekommer det mesta som finns i TV-såpor. Ideliga grillpartyn på bryggan. Mobbning av vissa grannar. Kärlekshistorier där en kvinna byter till en annan man och båt. En barnafödsel. En berusad person som ramlar i sjön från bryggan och drar med sig sin cykel, ett barn och en tvättkorg. En annan berusad som vid ett grillparty ramlar och skickar mat och allt i sjön. Vi klarar oss dock bra och blir alltid inbjudna till dessa fester och fransmännen är alltid hyggliga mot oss.

Sommar 2012

Sommaren 2012 vistades vi i Sverige. Seglade Jonas båt till Åbo. 

Ligia styr mot Åbo

 Var några veckor på Strupö och några veckor i Göteborg. Där kom vårt tredje barbarn, en pojk som heter Elias. Han föddes alldeles i början av augusti.

Las Galletas till Las Palmas

I början på maj gick vi  till Las Palmas tillsammans med en belgisk båt med 5 barn ombord. Skepparen verkade inte särskilt rutinerad och ville gärna ha sällskap. Det blev en del krångel på vägen då han på VHF ropade att hans maskin tappade oljetrycket och att han inte vågade köra mer än cirka 3 knop. Det blåste nästan inte alls denna dag. Detta gjorde att vi kom till Las Palmas i mörkret vilket i och för sig inte var något stort problem då vi angjort den hamnen 3 gånger tidigare.

I Las Palmas låg vi sen till dess vi flög till Sverige den 9:e juni.

Las Galletas

Las Galletas är en mycket trevlig levande liten stad och en liten marina. Här finns en playa, strandpromenad, tivoli, lekparker. Visserligen hör vi flygplan som flyger förbi här inför landning på en närliggande flygplats men det stör inte så mycket. Dessutom är det lite spännande att se de stora maskinerna och gissa vilka flygbolag som flyger dem.

Söndagen den 1 april hämtar Lasse Jonas och Angelica med döttrarna Ellinor och Felicia på den flygplatsen. En efterlängtad vecka med familjen väntar.

Det blev en intensiv vecka. Det blev ett besök på Spaniens högsta berg, Teide som höjer sig 3718 m över havsnivå. Resan ditt företogs med bil genom flera växtzoner. För varje hundra meter blev det kallare och kallare. Med bilen nådde vi 2100 m, därifrån en linbana förde oss upp till 3500 m. Här uppe var det soligt och vi såg ovanför molnen ända till Gran Canaria.

Jag måste erkänna att där uppe blev jag faktiskt lite yr. Vi brydde oss inte att klättra de sista 218 metrarna. Vi skyllde på kylan och småbarnen.

Angelica, Jonas och småflickorna passade på att besöka ett vattenland och playan i Las Americas. En dag seglade vi alla till en mysig vik utanför en badstrand. Vi upptäckte att det var en nudiststrand och därför ville vi inte komma för nära och störa. Så vi ankrade lite vid sidan om. Vi konstaterade dock att det var både nudister och andra på denna strand. Vi fixade en lunch och sen rodde Jonas, Ellinor och Felicia till stranden och badade. De kom tillbaka till båten nedsmetade med den svarta vulkansanden, som finns naturligt här på alla Kanarieöarna. Det fick bli en dusch på akterdäck för att känna igen tjejerna.

Vi brukar sällan äta på restauranger, men våra gäster ville smaka på det spanska köket så ofta som möjligt, så det blev några besök. Lördagen innan de skulle åka hem igen åt vi på ett mexikansk ställe till toner av störtregn. Här på Tenerife regnar det mycket oftare än på Lanzarote, där vi upplevde ett enda regn på hela tre månader.

Och så kommer söndagen den 8 april då åker familjen och vi är åter ensamma. Klara fäller en tår som torkar fort. Vi kommer hem till Sverige om två månader och då ses vi igen.

Vi har bilen resten av dagen innan den ska återlämnas, så vi passar på att se oss lite på ön. Vi besöker turistorter Los Gigantes och kollar marinan där. Den visar sig innehålla endast motorbåtar. Inget för oss. Efter lunchen en resa längs ostkusten till huvudstaden Santa Cruz.

Veckan som följer ägnas åt tvätt och städning mm. Vardagen igen!

Teide från hamnen i Las galletas, Tenerife

Bryggfiske

Fixa tårta till mamma och pappa

I väntan på linbana till Teide

Till Tenerife

Vår vistelse på Lanzarote närmar sig slutet för den här gången. Vi har avtalat tid med Jonas att mötas på södra Tenerife. Jonas och Angelica med barnen Ellinor och Felicia kommer till södra flygplatsen på Tenerife den 1 april.
Vi bestämmer att ha några dagar på oss att ordna i båten inför deras besök. Den närmaste vägen mot målet Las Galletas på södra Tenerife är att segla norr om Gran Canaria för att sedan segla mellan Gran Canaria och Tenerife.

De förhärskande vindar i den här delen av Atlanten är nordliga till ostliga. Dagen då vi lämnar Lanzarote den 28 mars blåser det västliga vindar, vilket innebär rakt emot.

Visserligen är inte vinden starkt, men det är aldrig roligt att köra mot vind. Vi använder vår vanliga taktik att köra maskin och samtidigt ha storseglet uppe för att stadga upp båten. Vi ”motorkryssar” ganska nära vind på det sättet. Till att börja med kan vi inte riktigt hålla kursen norr om Gran Canaria och vi befarar att vi kommer att behöva gå söder om Gran Canaria, vilket är en omväg.

Det blir en ganska guppig resa på ett något oroligt hav. Vinden vrider så småningom lite mot norr och vi klarar att ligga norr om Gran Canaria då natten faller. Fram tills nu har vi inte mött några fartyg. Här är det dock mycket trafik, så det gäller att vara ordentligt vaken och på alerten för att inte råka ut för någon kollision. De många ljusen från land och fyrar och fartyg förvirrar. Värst är de kryssningsfartyg som plötsligt kan byta kurs utan förvarning. Dessa flytande nöjespalats är så belysta så det är svårt att urskilja deras positionsljus som visar deras manövrar. Lasse råkar ut för en sån, som plötsligt girar mot oss och han får panikköra för att undvika att bli påseglad. Kaptenen onykter?

Efter att ha rundat nordvästra hörnet på Gran Canaria är vi åter ensamma på havet. Äntligen får skepparen lite sömn. Klara vakar resten av natten. På förmiddag är det bara några sjömil kvar till målet. Lasse upptäcker en pir och vi skönjer master innanför piren. Vi anropar Las Galletas marina och talar om att vi är framme. Vi får besked att en marinero kommer att anvisa en plats.

Vi tar ner segel, hänger ut fendrarna och sätter fast fånglinor. Väl förbereda går vi in i hamnen. Det ser inte alls ut som på skissen vi såg på webben. Vi konstaterar att hamnen har blivit ombyggd och förbättrad. En mycket bra marina. Men var är playan? Playan har försvunnit. En marinero anvisar plats vid en pontonbrygga. Vi förtöjer och traskar till marinakontoret. Efter ett samtal med hamnkaptenen förstår vi äntligen att vi har hamnat i Marina St. Miguel! Utmärkt och välskyddad marina, men för övrigt finns här ingenting. Bara några golfbanor, hotell och en stor byggplats.

Dagen därpå flyttar vi till Las Galletas som ligger 3 sjömil västerut.

Nu väntar vi på våra gäster!

Båtupptagning

Måndagen den 27 februari ringer väckarklocka 0630. Vi lämnar bryggan klockan 0900 och kör till varvet. Båten tas upp ur vattnet med en stor travellift.

Medan hon hänger i remmarna spolas undervattenkroppen med vatten under högtryck. Snäckor och annat som har satt sig fast på kölen samt gammal färg spolas av. Vi ser att både kölen och propeller ser ganska bara ut. Sedan körs Willrose till en plats där man pallar upp henne. Efter lunchen byter Lasse offeranoder på propeller och propelleraxel, samt sätter maskeringstejp mot vattenlinjen inför bottenmålningen.

Middag intar vi på Jumbo, vår favoritkinakrog. Här kommer vi samspråk med ett trevligt ungt par. Hon schweiziska och han tysk. Samtalet med dem flyter så smidigt att efter en timme är vi bästa vänner så vi bjuder dem till båten, senare när hon kommer i sjön.

Nästa morgon vaknar vi och det är tre meter ner till land. Vi kan börja jobba med bottenmålning. Vi hjälps åt med målningen. Den ene målar med pensel vid vattenlinjen, den andre använder roller för att stryka ut färgen på de stora ytorna. Vi växlar uppgifterna med varandra. Med ett avbrott för lunch på närmaste bar, jobbar vi hela dagen. När kvällen kommer är vi blåprickiga båda två. För att ta bort färgen från ansikten och händer använder vi lacknafta och tinner. Efter duschen traskar vi till La Petite Marmite, ett franskt ställe, där vi intar kvällens middag.

Onsdag morgon sjösättning och tillbaka till vår plats. Skönt att allt har funkat!