Till Tenerife

Vår vistelse på Lanzarote närmar sig slutet för den här gången. Vi har avtalat tid med Jonas att mötas på södra Tenerife. Jonas och Angelica med barnen Ellinor och Felicia kommer till södra flygplatsen på Tenerife den 1 april.
Vi bestämmer att ha några dagar på oss att ordna i båten inför deras besök. Den närmaste vägen mot målet Las Galletas på södra Tenerife är att segla norr om Gran Canaria för att sedan segla mellan Gran Canaria och Tenerife.

De förhärskande vindar i den här delen av Atlanten är nordliga till ostliga. Dagen då vi lämnar Lanzarote den 28 mars blåser det västliga vindar, vilket innebär rakt emot.

Visserligen är inte vinden starkt, men det är aldrig roligt att köra mot vind. Vi använder vår vanliga taktik att köra maskin och samtidigt ha storseglet uppe för att stadga upp båten. Vi ”motorkryssar” ganska nära vind på det sättet. Till att börja med kan vi inte riktigt hålla kursen norr om Gran Canaria och vi befarar att vi kommer att behöva gå söder om Gran Canaria, vilket är en omväg.

Det blir en ganska guppig resa på ett något oroligt hav. Vinden vrider så småningom lite mot norr och vi klarar att ligga norr om Gran Canaria då natten faller. Fram tills nu har vi inte mött några fartyg. Här är det dock mycket trafik, så det gäller att vara ordentligt vaken och på alerten för att inte råka ut för någon kollision. De många ljusen från land och fyrar och fartyg förvirrar. Värst är de kryssningsfartyg som plötsligt kan byta kurs utan förvarning. Dessa flytande nöjespalats är så belysta så det är svårt att urskilja deras positionsljus som visar deras manövrar. Lasse råkar ut för en sån, som plötsligt girar mot oss och han får panikköra för att undvika att bli påseglad. Kaptenen onykter?

Efter att ha rundat nordvästra hörnet på Gran Canaria är vi åter ensamma på havet. Äntligen får skepparen lite sömn. Klara vakar resten av natten. På förmiddag är det bara några sjömil kvar till målet. Lasse upptäcker en pir och vi skönjer master innanför piren. Vi anropar Las Galletas marina och talar om att vi är framme. Vi får besked att en marinero kommer att anvisa en plats.

Vi tar ner segel, hänger ut fendrarna och sätter fast fånglinor. Väl förbereda går vi in i hamnen. Det ser inte alls ut som på skissen vi såg på webben. Vi konstaterar att hamnen har blivit ombyggd och förbättrad. En mycket bra marina. Men var är playan? Playan har försvunnit. En marinero anvisar plats vid en pontonbrygga. Vi förtöjer och traskar till marinakontoret. Efter ett samtal med hamnkaptenen förstår vi äntligen att vi har hamnat i Marina St. Miguel! Utmärkt och välskyddad marina, men för övrigt finns här ingenting. Bara några golfbanor, hotell och en stor byggplats.

Dagen därpå flyttar vi till Las Galletas som ligger 3 sjömil västerut.

Nu väntar vi på våra gäster!

Båtupptagning

Måndagen den 27 februari ringer väckarklocka 0630. Vi lämnar bryggan klockan 0900 och kör till varvet. Båten tas upp ur vattnet med en stor travellift.

Medan hon hänger i remmarna spolas undervattenkroppen med vatten under högtryck. Snäckor och annat som har satt sig fast på kölen samt gammal färg spolas av. Vi ser att både kölen och propeller ser ganska bara ut. Sedan körs Willrose till en plats där man pallar upp henne. Efter lunchen byter Lasse offeranoder på propeller och propelleraxel, samt sätter maskeringstejp mot vattenlinjen inför bottenmålningen.

Middag intar vi på Jumbo, vår favoritkinakrog. Här kommer vi samspråk med ett trevligt ungt par. Hon schweiziska och han tysk. Samtalet med dem flyter så smidigt att efter en timme är vi bästa vänner så vi bjuder dem till båten, senare när hon kommer i sjön.

Nästa morgon vaknar vi och det är tre meter ner till land. Vi kan börja jobba med bottenmålning. Vi hjälps åt med målningen. Den ene målar med pensel vid vattenlinjen, den andre använder roller för att stryka ut färgen på de stora ytorna. Vi växlar uppgifterna med varandra. Med ett avbrott för lunch på närmaste bar, jobbar vi hela dagen. När kvällen kommer är vi blåprickiga båda två. För att ta bort färgen från ansikten och händer använder vi lacknafta och tinner. Efter duschen traskar vi till La Petite Marmite, ett franskt ställe, där vi intar kvällens middag.

Onsdag morgon sjösättning och tillbaka till vår plats. Skönt att allt har funkat!

Vardag på Lanzarote

Tiden här i Marina Rubicon går fort. Vi har anpassat oss till en vardag. Veckorna ser ganska lika ut.

Det är nästan alltid soligt. Det blåser ofta ganska friskt. Varje onsdag och lördag är det marknad i marinan. Man ställer fram marknadsstånd längs restaurangerna och säljer allt mellan himmel och jord, utom nyttigheter. Lasse säger att det nog är förbjudet att sälja sånt, som skulle kunna vara till nytta. Så vill du köpa något att äta, är det ingen ide att besvära sig dit. Du kan inte ens få tag i godis. Vill du däremot ha smycken av alla det slag, då är det bara att komma och ”fynda”.

Nu raljerar jag lite grann. Jag har faktiskt köpt en omlottkjol för stranden och tre fina temuggar.

Det finns också nylonskjortor, broderade bordsdukar samt olika stickade plagg för barn.

Det är alltid mycket folk som strövar bland stånden. Dessa dagar är det liv och rörelse i hamnen. Restaurangerna här gör säkert god förtjänst under dessa marknadsdagar.

De andra dagarna är det mycket lugnt i marinan. Vi grejar lite med dit och datt. Klara håller på att skriva på förmiddagarna och Lasse brukar fixa saker på båten, vilket alltid behövs.På eftermiddagarna brukar vi gå en promenad och handla. Det finns utmärkta livsmedelsaffärer, så vi äter gott varje dag.

19 mars 2012                          40 årig bröllopsdag firas på La petite Marmite

Här handlar vi hos en bra slaktare

Med Stefi på den holländska Wildeman

Lanzarote vy

Vilar på väg till köpcendrum

Vi umgås en del med våra grannar här på bryggan. Det är folk från olika länder, de flesta engelsmän, men även schweizare, holländare, tyskar och en norrman. Varje torsdag träffas seglare på en bar över en drink. De flesta som kommer dit regelbundet är tyskar, så vi övar oss på tyska. Lasse är mycket duktig. Klara pratar endast efter ett par Gin tonic, då är hennes tyska utmärkt.

Vi har varit på två 80 års kalas och själva har vi firat våra 40 år som gifta på en restaurang. Överhuvudtaget är stämningen här i marinan mycket familjär. Karin som chefar här kommer från Danmark. Förutom danska, spanska och engelska pratar hon utmärkt svenska. Hennes trevliga sätt skapar god trivsel i hamnen, som för övrigt är mycket väl skött. Vi har faktiskt aldrig varit i en bättre skött marina. Vi kommer säkert att tillbringa även nästa vinter här.

Efter sex veckor

Idag är det söndag. Efter en mycket klar morgon börjar det komma lite moln. Nu har det gått sex veckor sen vi kom till Lanzarote. De sista två veckorna har det varit ovanligt kallt och mycket blåsigt. Vissa dagar har vi haft sol, men många dagar har varit molniga. I onsdags kom det några korta regnskurar. Människorna på strandpromenaden blev överaskade och sökte skydd under markiser som hänger över borden på restauranger. Restauranggäster i sin tur försökte tränga längre in för att undvika regnstänk. Med andra ord, kalabalik, men också skratt och förbrödring. Kyparna gjorde allt för att hjälpa till. Jag tror att förtjänsten ökade avsevärt för restauratörer den dagen.

Den sista veckan har Lasses kusin Tord med fru Birgitta varit i Playa Blanca. Tord hade med sig en ny fräsch flagga till Willrose. Av den gamla återstod bara slamsor.

Vi har umgåts en del. Bland annat har vi varit på utflykt med bil till några intressanta platser på ön. Från en höjd på 500m över havet har vi beundrat den vida utsikten över ön Graciosa. Senare besökte vi en populär strand med surfande ungdomar på de häftiga vågorna. Vi åt en utsökt lunch i en by i närheten. Innan vi återvände hem till båten hann vi också vandra i en gammal vulkankrater alldeles vid stranden.

Graciosa

Mirador del Rio

Vulkankrater vid El Golfo

Nu har Tord och Birgitta åkt hem igen. Vi återgår till vardagen. Fast idag blir det tvätt!

Vår engelske granne Graham har upplåtit sin båt till bekant familj. Själv har Graham flyttat iland. Familjen består av farfar, farmor, pappa, mamma, två flickor och en pojke. Barnen är mellan 9-12 år gamla. Det är bara farfar som kan segla. De andra har aldrig varit på en båt. Varje dag går de ut med båten för att segla.

Då det är så ovan besättning befarar vi att det kan vara problem med tilläggning. Vi vill inte att de skadar vår båt! Så vi passar varje dag när de kommer tillbaka. Första dagen behövdes det verkligen, men nu börjar de få lite vana och igår gick det smidigt utan någon hjälp.

På onsdagar och lördagar är det alltid marknad i marinaområdet. Tyvärr så finns det ingen mat att köpa. Här säljs bara saker som är helt onödiga. Trots detta är det alltid fullt med besökare.

Vi hoppas på att snart blir vädret varmare och att vi äntligen kan bada i havet.

Livet efter jobbet

Nu har vi varit på Lanzarote i snart tre veckor. Vi börjar få ordning på båten, vårt hem. Vi börjar vänja oss till vårt liv som pensionärer.
Innan vi lämnade Sverige hade vi bråda dagar att förbereda huset för uthyrning och att packa allt som vi skulle ha med oss. Så på morgonen klockan 04.30 den 6 januari hämtade taxi oss utanför Jonas hem, där vi tillbringade vår sista natt i Sverige.
Från Arlanda flög vi till Barcelona i ett halvtomt plan. Efter en timme och en hamburgare flög vi med ännu ett halvtomt plan till Gran Canaria. Här fick vi hämta ut våra stora resbaggar och hitta ett lokalt flyg till Lanzarote. Det gick smidigt även det. Med en hyrbil från flygplatsen i Arricife, huvudorten på Lanzarote körde vi  de 40 km till Playa Blanca, till marinan och äntligen kom ombord på Willrose. Allt som allt tog resan 14 timmar. Jättetrötta stupade vi i kojan efter en god middag på en kinakrog. Uppackning fick vänta till dan därpå.
Vi har hela tiden ett väder som kan jämföras med fina dagar i juni i Sverige. De flesta dagar har vi sol, men ibland lite moln. Den första veckan har det varit mycket blåsigt, men nu är det ofta vindstilla på förmiddagarna och lite vind på eftermiddagarna. Vi går nästan alltid klädda i shorts och skjorta. På kvällarna får man ta på sig en tröja.
På förmiddagar ägnar Klara åt att skriva och Lasse av diverse jobb på båten. På eftermiddagarna gör vi långa promenader. Klara har försökt simma i marinas pool, men vattnet var för kallt, så det fick vara.
I helgen hade vi hyrt bil igen och handlade sill, lingon och knäckebröd på IKEA. Vi passade även på att turista lite på ön. Vi besökte några mysiga vulkangrottor och öns vindistrikt, där vi  prövade några lokala viner.

Vinsafari

Minnerna från Atlanten

Ligia har delat med sig av sina upplevelser på Atlanten. Följ länken och njut.

Ligias atlanten blogg

Framme på Lanzarote

Onsdagen den 28 september anlände Willrose till Marina Rubicon på Lanzarote. Lasse avseglade från Las Palmas vid lunchtid på tisdag. Vädret var lugnt till att börja med och han kunde segla rakt på målet. Efter halva vägen vred vinden emot och ökade, så det blev kryss och farten på målet gick ner till 3 knop.

Ensam med havet

Nu ligger Willrose tryggt förtöjd i den mysiga marinan. I januari kommer vi att bryggsegla här.

Marina Rubicon